Pluralismen är en viktig vägledande princip i demokratiska samhällen. Termen används inom olika områden, men främst inom politik och samhällsvetenskap. Begreppet innebär att alla människor i ett samhälle ska accepteras i sin mångfald och att makten ska delas lika, snarare än att innehas av ett fåtal.
Ordet pluralism betyder ungefär mångfald, utan vilken det inte skulle finnas någon demokrati alls. Termen kommer från det latinska ordet ”plures” som betyder ”flera”.
Till exempel, utan pluralism skulle vi inte ha någon yttrandefrihet. Det betyder att om det inte fanns olika åsikter skulle man vara extremt inskränkt i sin rätt till yttrandefrihet. I en demokrati får ingen påtvinga en annan person sina politiska eller religiösa åsikter. I motsats till en totalitär ideologi tillåter en pluralistisk stat olika åsikter, åsikter, intressen eller övertygelser. Man talar därför också om ”åsiktspluralism”.
En pluralistisk stat får inte förbjuda bildandet av partier, föreningar eller fackföreningar. Sådan ”partipluralism” är mycket viktig för demokratin, utan den skulle det inte finnas några olika politiska partier som representerar medborgarnas olika åsikter och intressen.
Men även om pluralismen skulle tillåta alla att utvecklas så fritt som möjligt, finns det fortfarande normer, regler och lagar som måste följas. För utan dem skulle det inte bara vara svårt att leva tillsammans, det skulle också finnas en risk att ”den starkastes lag” skulle gälla och det i sin tur skulle kunna leda till förtryck och diskriminering av andra människor eller grupper. Dessa regler bestäms och fastställs av majoriteten av regeringen och är i många fall även socialt accepterade.
Pluralism och politisk teori
Som en term i politisk teori avser ”pluralism” särskilt konkurrensen mellan olika sociala grupper och organisationer som kämpar med och mot varandra om politiskt och ekonomiskt inflytande.
Det kan till exempel vara partier, fackföreningar, kyrkor (samfälligheter), välgörenhetsorganisationer, föreningar eller vetenskapliga grupper som vill få makt och inflytande i staten. Idealet är att i ett pluralistiskt system konkurrerar så många olika grupper med varandra och representerar väldigt olika intressen att makten delas lika.
För (nästan) varje grupp finns det en ”motgrupp” som företräder den andra sidans intressen – till exempel är de fackliga organisationerna, som företräder de anställdas intressen, motståndare till arbetsgivarföreningarna. I verkligheten är maktbalansen dock inte alltid balanserad, och många grupper har betydligt mer inflytande på politik och ekonomi än andra (”lobbyism” och ”intressegrupper”).
Även inom filosofin talar man om pluralism, det vill säga att verkligheten inte kan beskrivas och upplevas som en helhet. Pluralistiska filosofer antar att det finns många system, tankar, saker, idéer och delar som samexisterar och inte alltid är förenliga.
De kan alla placeras i olika relationer till varandra, men tillsammans resulterar de inte automatiskt i en enhetlig helhet. Enligt filosofernas uppfattning utgör denna mångfald och dess relationer utgångspunkten och grunden för kognition och handling. Å andra sidan finns den filosofiska ”monismen”, som säger att alla processer och saker i världen kan spåras tillbaka till en grundläggande princip.
