Ordet federalism kommer från latinets ”foedus”, som betyder allians eller fördrag. Denna term beskriver bildandet av en federal stat och samspelet inom den – och även hur ett land är uppbyggt politiskt och hur makten är fördelad. En ”federal stat” skapas genom sammanslagning av flera enskilda länder.
Många länder är federala stater och har därför en federal struktur: Detta innebär att många delstater går samman för att bilda en stor övergripande stat, så de går en allians med varandra. I Tyskland kallas dessa små delstater federala stater: Baden-Württemberg, Bayern, Berlin, Brandenburg, Bremen, Hamburg, Hessen, Mecklenburg-Vorpommern, Niedersachsen, Nordrhein-Westfalen, Rheinland-Pfalz , Saarland, Sachsen, Sachsen-Anhalt, Schleswig-Holstein och Thüringen.
Alla 16 tyska förbundsstaterna bildar tillsammans Förbundsrepubliken. Varje federal stat har sin egen regering, en delstatsregering. Den federala statens regeringschef kallas premiärminister. Endast i de så kallade stadsstaterna Hamburg, Bremen och Berlin har de ett annat namn, i de två första heter de förste borgmästare och i Berlin regerande borgmästare.
Politisk makt i Tyskland är uppdelat mellan Bund (d.v.s. den federala regeringen) och de enskilda förbundsstaterna. Å ena sidan måste förbundsstaterna och den federala regeringen ha ett nära samarbete, å andra sidan kontrollerar de också varandra. Den federala regeringen sysslar i första hand med frågor som berör hela Tyskland, såsom utrikespolitik.
Men förbundsstaterna får också fatta viktiga politiska beslut. I förbundsstaterna görs bestämmelser som endast berör motsvarande förbundsstat. Exempel är politiska frågor inom utbildnings- och kulturområdet eller polisens organisation. Det finns olika åsikter i de olika delstaterna om vad som är en bra skolutbildning.
Om ett barn från Hessen, som går i gymnasiet i 5:an, skulle flytta till Berlin skulle de gå i grundskolan där. För i Berlin (och även Brandenburg) håller grundskolan upp till 6:e klass, i de andra federala delstaterna upp till 4:e klass. Eftersom förbundsstaterna kan bestämma själva uppstår dessa skillnader.
Det är precis vad vissa människor kritiserar, som upplever att allt blir mer komplicerat och att det finns enhetliga specifikationer, särskilt inom viktiga områden som t.ex. eftersom utbildningspolitik bör finnas för alla federala stater. Dock är federalism avsedd att förhindra för mycket makt hos ett fåtal personer.
Tyskland och andra federala stater styrs inte enbart centralt – det är inte en ”centralstat” som till exempel Frankrike eller England.
En fördel är att länderna kan reglera mycket själva, eftersom de kanske bättre kan bedöma var problemen finns i regionen och hur de bäst kan lösas. Detta skapar dock också en viss konkurrens mellan de enskilda förbundsstaterna. De försöker ofta överträffa varandra och vara bättre än de andra.
