Ordet ”exil” kommer från det latinska uttrycket ”exilium”, som betyder ”förvisning”. Vad som menas med detta är att någon har lämnat sitt hemland och befinner sig ”utomlands”. Vissa människor förföljs i sitt hemland på grund av sin religion eller politiska åsikter, eller flyr undan en diktaturs förtryckande styre. De lämnar sin stat – det vill säga de emigrerar – och immigrerar till ett säkert land. De lever då ”i exil” i detta främmande land.
Till exempel, under det tredje riket (1933-1945) lämnade många judar, politiska motståndare och oliktänkande Nazityskland för att de var i fara eller inte såg någon framtid i sitt hemland. Bland dem fanns många författare som Bertolt Brecht, Thomas Mann och Alfred Döblin. De flesta av dem fortsatte att skriva utomlands, varför man också talar om ”exillitteratur”. Likaså lämnade den berömde vetenskapsmannen Albert Einstein Nazityskland 1933 och levde sedan i exil i USA.
Människor i exil kallas också för ”exiler”. Samtidigt är de ”migranter” eftersom de inte bor i sitt ursprungsland (det latinska ordet ”migrare” betyder ”att migrera” eller ”att emigrera”). I Sverige och många andra länder i världen kan personer i exil under vissa förutsättningar ansöka om asyl så att de inte bara kan utvisas tillbaka till sitt hemland.
Man talar om en ”exilregering” när ett land är ockuperat eller kontrollerat av utländska härskare som undertrycker och driver ut regeringen där. Regeringen kämpar sedan utomlands, d.v.s. i exil, mot ockupanterna i sitt land. Ett exempel på detta är den tibetanska regeringen som etablerades i Indien 1959.
Landet Tibet ockuperades av kinesiska trupper 1950, varefter Dalai Lama, chefen för de tibetanska buddhisterna, och med honom många tibetaner lämnade sitt hemland och gick i exil i Indien. Den tibetanska exilregeringen vände sig mot kineserna och påstod sig vara Tibets legitima regering.
Men det finns också påtvingad exil – det vill säga att personen i fråga inte bestämmer sig för att emigrera själv. Vissa människor utvisas från sitt hemland för att de är oönskade av regeringen. Den tyske singer-songwritern Wolf Biermann uteslöts ur DDR 1976 eftersom den socialistiska ledningen inte skulle tolerera att han kritiserade förhållandena i DDR.
Det händer också att en härskare själv går i exil för att han inte längre kan behålla sin makt, den nya härskaren driver ut honom eller att befolkningen gör uppror mot honom. Till exempel förvisades den berömde härskaren Napoleon Bonaparte till ön St. Helena i södra Atlanten efter sitt sista nederlag 1815 och tillbringade de sista åren av sitt liv där.
