Termen ”Diaspora” syftar på grupper av människor som var tvungna att lämna sitt hemland på grund av sin religion eller sitt ursprung och som nu är utspridda över hela världen.
I sitt nya hemland bildar de en religiös eller etnisk minoritet (en ”etnisk grupp” som är en nationell grupp som hör ihop på grund av sitt gemensamma ursprung eller sin kultur. Det vanligaste är att termen ”Diaspora” syftar på de judiska trosgrupper som lever utanför Israel i hela världen.
Ordet ”Diaspora” kommer från grekiskan och betyder ungefär ”spridning”. Frasen ”att leva i diasporan” används idag av nästan alla religiösa och etniska grupper som ofrivilligt har tvingats lämna sina förfäders land och emigrera till ett främmande land – mest för att de blivit förföljda i sitt hemland. I det nya hemmet har lokalbefolkningen en annan religion eller tillhör en annan etnisk grupp. Ändå lyckas människorna i diasporan bevara sin kultur, sin tradition och framför allt sin tro på grund av den nära solidariteten.
Den judiska diasporan började för mer än 2 600 år sedan, närmare bestämt år 597 f.Kr. när babylonierna erövrade kungariket Juda i det nuvarande Israel, där judarna bodde på den tiden.
Som ett resultat deporterades judarna till den babyloniska exilen i Babylon. Det betyder att de var tvungna att emigrera till Babylon och bo där från och med då. Efter att det babyloniska riket erövrats av perserna 539 f.Kr., var judarna fria att återvända hem. Få var dock villiga att flytta tillbaka till Juda, så att den judiska kulturen spred sig längre och längre till Syrien, delvis Asien (dagens Turkiet) och Egypten.
Under efterkristen tid levde det judiska folket nästan över hela Europa och Nordafrika, eftersom allt fler judiska samfund förföljdes och fördrevs, till exempel när judarna fördrevs från Rom år 49 e.Kr. enligt en lag utfärdad av den romerske kejsaren Claudius. Det finns bevis på judiska samhällen i de romerska städerna Trier och Köln redan på 300-talet.
Under senantiken och medeltiden spreds den judiska tron över hela världen, och det fanns till och med judiska trossamfund i avlägsna länder som Kina.
Ändå fick judarna upprepade gånger utstå grym förföljelse i sina nya hemländer. Oavsett om förföljelsen av judarna på 1300-talet, när de hölls ansvariga för utbrottet av den svarta pesten i Centraleuropa, eller förintelsen under den nationalsocialistiska diktaturen i det tyska riket 1933 till 1945 – judarna i diasporan ofta hade fruktansvärda saker att göra i sin historia lider.
Idag lever totalt 13 miljoner judar i världen. Med 5,7 miljoner judar bor det ännu fler judar i USA än i Israel. Trots detta har de lyckats bevara sin kulturella, språkliga och religiösa identitet. Även om de judiska samfunden på de mest olika platserna i världen anpassade sig till sederna i sitt nya hemland, förlorade de aldrig de förenande delarna av sin religion. Detta omfattar förutom den hebreiska skriften även framför allt Toran, den judiska ”bibeln”.
Numera syftar termen ”Diaspora” alltmer på de kristna trossamfund som lever i länder där kristendomen inte är den dominerande religionen. Till exempel, även om det första kristna samfundet i Indien sägs ha grundats redan på 1000-talet, är kristna i minoritet i Indien idag.
De utgör bara 2,3 procent av den totala befolkningen. Sedan 1980-talet har det också förekommit ett ökande antal förföljelser av kristna, ledda av radikala anhängare av hinduismen, den mest utbredda religionen i Indien.
Även inom en religion kan de olika trossamfunden, d.v.s. trosströmningar, lever i diasporan. Ett exempel på detta är de katolska trossamfunden som flyttade till norra Tyskland efter andra världskriget, där folket huvudsakligen är protestantiskt.
