Termen ”impressionism” kan härledas från latinets ”impressio”, som betyder intryck eller sinnesuppfattning. Impressionism är en specifik konströrelse som uppstod i Frankrike i mitten av 1800-talet och som snart spred sig över Europa.
Man skulle kunna översätta termen ordagrant med intryckets konst. Landskapsmålningen ”Impression, soleil levant” (Impressions of a sunrise), som Claude Monet (1840 – 1926) målade 1872, kan ses som gudfadern till denna konströrelse. En konstkritiker övervägde Monets bild. Han tyckte att det var hemskt och kallade det pejorativt ”impressionistiskt”. Vad han menade med det var att bilden såg ut som en skiss och som om den var klottrad.
Impressionisterna försökte fånga de stämningar och intryck de hade när de målade i sina bilder. Så de ville representera sina subjektiva uppfattningar i målningen. Claude Monet sa en gång: ”Jag vill ha det ouppnåeliga. Andra konstnärer målar en bro, ett hus, en båt och det är det. Jag, å andra sidan, vill måla luften som omger bron, huset, båten, skönheten i luften som omger dessa föremål och det är inte omöjligt.”
Därmed vände impressionisterna ryggen åt naturalismen (en konströrelse före impressionismens tid), som var strikt baserad på verkligheten och även var tänkt att kritisera samhället. De impressionistiska målarna ville dock nu ha något nytt, de ville föra in sin personliga stämning i bilden och vad de såg och kände vid målningsögonblicket – så deras bilder var ögonblicksbilder. För att fånga denna ögonblicksbild var de tvungna att börja omedelbart. Därför hann de inte göra en skiss i förväg. Impressionisterna målade sina bilder på plats.
På den tiden var detta dock inte på något sätt en självklarhet och väckte till en början upprördhet bland konstnärer och kritiker. På den tiden var det nästan strängt för en målare att bara göra en skiss och sedan avsluta sin målning i sin ateljé. Dessutom gillade de impressionistiska målarna fortfarande att använda ljusa och starka färger, vilket på den tiden också innebar ett stilbrott. Målarna i denna konstepok hade det inte lätt till en början och fick utstå mycket kritik. Under lång tid log man bara trött mot impressionisterna och tog dem inte på allvar. Men efter 1880 blev de gradvis erkända konstnärer och idag älskar många konstälskare sina målningar.
Konstnärerna målade ofta landskap eller gatuscener, populära motiv var till exempel en sjö som speglar solen eller månen, eller en blomsteräng med vackert ljus- och skuggspel. Fokus låg därför ofta på ljuset, eftersom man vid olika tider på dygnet också kan observera olika ljusstämningar. Vid solnedgången badar landskapet ibland helt i ett rödaktigt ljus, medan det under dagen ofta framstår som svalt och blåaktigt. Luftrörelserna registrerades också i bilder. För att uppnå detta målade konstnärerna många fläckar och prickar bredvid varandra. Sedan, när du tittar på bilden från ett visst avstånd, verkar den lite suddig, som om motiven är i rörelse.
Som ni kan se ville impressionisterna inte riktigt skildra verkligheten i detalj. De var alltså inte längre intresserade av landskapet eller gatubilden i sig, utan om atmosfären, stämningen och känslorna som triggas hos betraktaren.
Vissa impressionister målade därför också samma motiv vid olika tidpunkter på dygnet och året för att perfekt fånga olika stämningar av samma föremål. Till exempel målade målaren Claude Monet Rouens katedral 30 gånger, och varje bild har en helt annan effekt på betraktaren. Konstnärerna avstod också helt från färgen svart i sina bilder, eftersom inte ens en skugga ser riktigt svart ut för oss. Förutom Claude Monet är Paul Cézanne, Edouard Manet och Auguste Renoir kända impressionistiska målare.
