Ordet ”monarki” kommer från grekiskan och betyder ungefär ”Envälde”. Det är en speciell regeringsform där endast en enda människa, monark eller monark , härskar över landet. Monarken blir ofta härskare genom succession, d.v.s. genom födseln, vilket kallas ärftlig monarki. Men det finns också möjlighet att bli vald till kung, som då är en valbar monarki.
I en ”absolut” monarki har kungen ensam att säga till om över sitt folk och landet. Till exempel kan härskaren över en absolut monarki stifta lagar helt själv, och han behöver inte ens följa dem själv. Särskilt förr i tiden fanns det många absoluta monarkier, som i Frankrike. Ludvig XIV, även känd som solkungen, regerade här på 1600-talet.
Idag är det mestadels annorlunda – det finns fortfarande många länder där monarkerna representerar landet, som kung Juan Carlos I i Spanien, Carl Gustaf i Sverige eller drottning Elizabeth II i England, men de har inte ensamt styrt på länge. I dessa länder väljer folket ett parlament – d.v.s. ett representativt organ – och det finns också en demokratisk regering. Många monarker har idag jämförelsevis litet inflytande på politiken – de utser främst ministrar, skriver under lagar och representerar – d.v.s. representerar – landet utåt. Denna form av monarki kallas också för en ”parlamentarisk” eller ”konstitutionell” monarki. I konstitutionell monarki är kungens eller drottningens plikter inskrivna i konstitutionen och deras befogenheter begränsas därefter. Däremot kan monarken avsätta regeringen. I en parlamentarisk monarki kan kungen inte avsätta regeringen och har mycket litet inflytande över statens angelägenheter.
Monarkerna i Europa är: Juan Carlos I i Spanien, drottning Beatrix i Nederländerna, Carl XVI i Sverige. Gustaf, i Belgien Albert II, i Storbritannien Elizabeth II, i Danmark Margrethe II, i Luxemburg Henri och i Norge Harald V..
