Fascismen är en radikal högerpolitisk rörelse som förkastar demokratins värderingar. Formen för fascismens styre är diktaturen.
I fascistiska system finns det bara ett parti, andra partier utöver det är förbjudna. Motståndare till fascism förföljs, torteras och fängslas i en sådan form av styre.
Denna politiska rörelse har sitt ursprung i Italien. Fascismen grundades av den italienske politikern Benito Mussolini i början av 1900-talet.
Han strävade efter en ovillkorlig underkastelse för hela befolkningen och han proklamerade allmakten i den stat som han ledde. Fascisternas symbol var en yxa med ett knippe spön, ”fasces” på italienska – därav namnet ”fascism”. Fascisterna tryckte denna symbol på sina flaggor och använde den som ett märke. Redan i antikens Rom symboliserade tecknet makten över liv och död. Fascisterna använde det för att uttrycka federationens styrka över individen.
Fascism i Italien under Mussolini
År 1921 grundade Mussolini ”Nationalfascistpartiet” (”Partito Nazionale Fascista”) i Italien, som var tänkt att förmedla Mussolinis världsbild till befolkningen och inspirera människor i landet att anamma fascismen. Den fascistiska rörelsen blev mer och mer radikal och tog med våld över ledningen av den italienska staten. Med den berömda ”Marschen mot Rom” i oktober 1922, där omkring 26 000 fascistiska anhängare deltog, tvingade Mussolini fram sitt maktövertagande. Han utsågs till premiärminister av den italienske kungen och avskaffade gradvis alla demokratiska institutioner.
Där fanns bara det fascistiska partiet, motståndare till Benito Mussolini förföljdes och media censurerades – tidningarna fick därför bara rapportera i regeringens intresse. Alla var tvungna att lyda ”Fuhrer”, våld och terror rådde i Italien. Dessutom spred Mussolini rasistiska idéer – enligt hans främlingsfientliga världsbild var människor av ett visst ursprung ”värda” mer än andra folk.
I Italien gick det att göra detta eftersom man på Mussolinis tid hade det väldigt dåligt – en stor del av befolkningen drabbades av arbetslöshet, fattigdom och elände och hoppades att den nye italienska ledaren kunde förändra något, leda landet ur krisen och skulle stödja ”vanliga människor” bättre. Men Mussolini utnyttjade detta för att komma till makten och genomföra sina fascistiska idéer. Han styrde landet med obegränsad makt i många år tills han avsattes av den italienske kungen 1943.
Fascism i Tyskland under Adolf Hitler (1933 – 1945)
Fascistiska tankar och rörelser fanns även i Tyskland – särskilt mellan 1933 och 1945 under den nationalsocialistiska eran under diktatorn Adolf Hitler. Nazisterna tog bland annat Mussolinis och de italienska fascisternas idéer som förebild.
Deras samhällsordning byggde också på ”ledarprincipen” – en ledare skulle styra landet med obegränsad makt, vem som dyrkades som person och som befolkningen underkastade sig. Den politiska inriktningen var ”antidemokratisk” och främlingsfientliga ”rasdoktriner” spreds, med vilka vissa folks påstådda överlägsenhet antogs motiveras.
Fascism i Spanien under Franco (1939 – 1975)
Mellan 1939 och 1975 styrdes Spanien av en fascistisk diktatur under general Francisco Franco. Det fanns fascistiska rörelser i nästan alla europeiska länder. I vissa latinamerikanska länder var de fortfarande utbredda efter andra världskriget. Tyvärr finns det fortfarande människor och grupper som förkunnar fascistiska idéer. Termerna ”fascism” och ”nationalsocialism” används ofta omväxlande.
