Du kanske har hört talas om en eller flera personer som ”bojkottar” varor eller företag. Det betyder att man ”utfryser” dem, d.v.s. undviker och utesluter dem.
Med en bojkott vill du visa att du inte håller med om vissa beteenden hos människor, företag eller regeringar. Genom att utfrysa dem är avsikten att få dem att ändra uppfattning eller till och med att straffa dem – det är därför ett planerat påtryckningsmedel avsett att tvinga fram en förändring. En sådan bojkott kan därför komma från individer och beröra ett fåtal eller utföras av många personer och äga rum på social, politisk, ekonomisk eller kulturell nivå.
Om kunder till exempel får reda på att djur eller människor misshandlas vid tillverkning av vissa varor kan de visa att de inte håller med via en bojkott. Ju färre varor som säljs, desto mer pressas tillverkaren. Går det dåligt för honom under en längre tid måste han ändra produktionssätt eller kanske till och med sluta tillverka. En av de mest framgångsrika konsumentbojkotterna mot ett företag var den mot oljebolaget Shell 1995.
Shell planerade att dumpa oljeriggen Brent Spar till havs, vilket gjorde många miljögrupper upprörda eftersom dumpningen skulle ha orsakat allvarliga föroreningar. Miljöpartister uppmanade därför att undvika Shells bensinstationer. Det ledde till att cirka 50 procent av befolkningen inte längre tankade hos Shell. Företaget förlorade betydande pengar och dumpade Brent Spar till lands.
När en bojkott åläggs hela stater kallas det för en politisk bojkott. Det kan till exempel vara handelsbojkott. Det innebär att stater inte längre handlar med en viss stat eftersom staten enligt deras uppfattning inte följer till exempel mänskliga rättigheter. En olympisk bojkott är också ett tecken från andra länder på att de inte håller med om ett visst lands beteende. 1980, under det kalla kriget, vägrade USA att delta i de olympiska sommarspelen i den ryska huvudstaden Moskva, och höll inte med om den sovjetledda invasionen av Afghanistan ledd av Ryssland.
Officiellt hävdade Sovjetunionen att de ville återupprätta freden i Afghanistan (det hade varit allvarliga oroligheter i landet under en tid), men huvudsyftet var att utöka makten i Sovjetunionen, som också ville göra Afghanistan till ett av sina ”satellittillstånd”. Tyskland, Kanada, Norge och Turkiet följde USA:s exempel och bojkottade de olympiska spelen som ett tecken på deras ogillande.
I de flesta fall ligger politiska egenintressen bakom en politisk bojkott, även från de länders sida som vill ”straffa” en stat genom utanförskapet. Eftersom inte alla länder där kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer (dessa finns även i USA eller Europa) bestraffas med en bojkott. Vid tidpunkten för det kalla kriget var väststaterna och Sovjetunionen fiender och i händelse av att Sovjetunionen skulle invadera till exempel Afghanistan ville väststaterna hindra Sovjetunionen från att utöka sin inflytandesfär.
Termen går tillbaka till en engelsk fastighetsförvaltare från 1800-talet som bodde i Irland. Charles Cunningham Boycott var extremt impopulär bland sina hyresgäster – de människor till vilka han lånade ut egendom för pengar. Hans hänsynslösa beteende gjorde till slut att ingen ville ha något med honom att göra längre – så han blev, som man säger idag, bojkottad. Som ett resultat var han tvungen att gå i konkurs och lämna Irland.
