Europeiska unionen (förkortning: EU) är en sammanslutning av 28 europeiska länder. Totalt bor 505,73 miljoner människor i EU. Hur och i vilket syfte kom länderna i EU samman? Vilka är Europeiska unionens uppgifter?
Ursprungligen handlade EU bara om ekonomi. 1951 grundade Belgien, Västtyskland, Frankrike, Italien, Luxemburg och Nederländerna Montanunion, sedan 1957 Euratom och Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG). Det viktigaste målet var att länder inte längre skulle ta ut tullar på varandra – det är avgifter som uppstår när varor förs in i ett annat land. Detta gjorde det möjligt för alla EEC-medlemmar att sälja sina varor billigt i andra medlemsländer. 1993 utvecklades Europeiska unionen från Europeiska ekonomiska gemenskapen, som nu handlar om mycket mer än ”bara” ekonomin. Medlemsländernas ekonomi fortsatte att växa – och därför ville fler och fler grannländer gå med och staternas gemenskap utvidgades:
- Norra utvidgningen 1973: Storbritannien, Danmark och Irland
- Södra utvidgningen 1981/82: Grekland, Spanien och Portugal
- Tredje utvidgningen 1995: Finland, Sverige och Österrike
- Östra utvidgningen 2004: Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Estland, Lettland, Litauen, Slovenien, Malta och Cypern
- 2007: Rumäniens och Bulgariens anslutning
- 2013: Kroatiens anslutning
Alla medlemsländer är överens om gemensamma lagar, gemensamma utbildningsstandarder, en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och penningpolitik. Självklart finns det alltid dispyter mellan länderna – till exempel när det gäller frågor som den gemensamma valutan, standarder för miljö- och djurskydd eller energipolitik. Alla länder i Europeiska unionen skickar parlamentsledamöter till Europaparlamentet för detta ändamål. Där antas sedan lagar som ska gälla i alla medlemsländer. En gemensam europeisk konstitution utarbetades för detta ändamål. Europeiska unionen förklarar social och ekonomisk stabilitet och fred i Europa som ett av sina mål och för även förhandlingar med andra stater som inte tillhör EU.
Detta har många fördelar för EU-länderna och deras medborgare:
- EU-staterna kan arbeta tillsammans politiskt och sträva efter gemensamma mål.
- Företag behöver inte betala tull när de tar med sig varor till ett annat EU-land. Detta kallas ett gemensamt ekonomiskt område. EU är det största ekonomiska området i världen.
- Särskilt de rikare EU-länderna drar nytta av att de kan sälja sina varor i ”frihandelszonen” kan producera och sälja inom EU:s gränser. På så sätt ökar produktionen och fler arbetare kan anställas. Som ett resultat blir fler jobb tillgängliga, arbetslösheten sjunker och ekonomin växer.
- Fattigare och ”mindre utvecklade” länder får bidrag från EU till till exempel bygga nya fabriker och förbättra infrastrukturen. De hoppas att anslutningen till EU kommer att ge mer välstånd, fler jobb, högre levnadsstandard, mer rättsskydd och mindre brottslighet.
- Ett enat Europa med gemensamma mål stärker naturligtvis de enskilda ländernas maktposition i världen.
- EU har satt upp vissa villkor för miljöskydd och konsumenthälsa – till exempel vid produktion av varor eller ingredienser i livsmedel. Dessa är strängare än i till exempel USA. För många räcker dock inte reglerna tillräckligt långt och de kräver att mycket mer görs för att skydda miljön, djuren eller konsumenterna
- Att resa inom Europa går utan visumansökningar och strikta gränskontroller. Som EU-medborgare kan vi enkelt resa till Frankrike eller Spanien – till skillnad från tyska medborgare som vill resa till Ryssland, Marocko eller Turkiet. Där behöver du ett visum vid gränsen som du måste ansöka om på dessa länders ambassad.
- EU-medborgare får inte bara åka vidare semester i alla medlemsländer, men jobbar även där och köper fastigheter som hus
- EU-länder som Tyskland behöver inte längre bevaka sina gränser med soldater och behöver därför också färre soldater.
Endast 28 av de 44 länderna i Europa tillhör Europeiska unionen. Rumänien och Bulgarien anslöts till EU 2007, Kroatien 2013. Förhandlingarna om Turkiets anslutning har pågått i ett antal år och även landet förväntas ansluta sig senare. Vissa stater i Europa vill inte vara medlem i EU, som Norge, Schweiz, Liechtenstein och Island. Enligt EU är vissa stater i östra och sydöstra Europa (ännu) inte redo för en sammanslagning. Det finns för få likheter inom näringsliv, politik, juridik och kultur. För att bli antagen till Europeiska unionen måste ett land uppfylla vissa krav. Å andra sidan är politiska och sociala problem som stor fattigdom, kriminalitet och mutor problematiska. För att gå med i EU bör de mänskliga rättigheterna också respekteras i ett land. EU-grannarna erbjuds ett partnerskap istället för medlemskap. Georgien, Armenien och Azerbajdzjan har redan ingått ett sådant partnerskap.
Och så finns det några områden som tillhör EU men som inte alls är i Europa: Franska Guyana i Sydamerika, Färöarna och Grönland, Guadeloupe och Martinique i Karibien, Kanarieöarna, de spanska städerna Ceuta och Melilla Marocko och 19 andra skärgårdar.
Trots alla dessa fördelar finns det också många problem och nackdelar förknippade med Europeiska unionens stater:
-
- Eftersom EU upprätthåller fler och fler gemensamma regleringar för alla medlemsländer tappar de enskilda staterna allt mer en del av sin självständighet och sitt självbestämmande. EU-medborgare kan inte längre ha ett avgörande politiskt inflytande i många viktiga frågor – som miljö- och djurskydd, hälsa och konsumentskydd: EU-valen är inte bara politiskt uppbyggda på ett annat sätt än nationella val (som förbundsdagens val i Tyskland). Naturligtvis räknas rösten för en medborgare i Europeiska unionen, som omfattar en halv miljard medborgare, mycket mindre än rösten för en medborgare i sitt land.
- Rikare länder fruktar att deras välstånd kan äventyras av fattigare medlemsländer
Ekonomin i fattigare länder gynnas å ena sidan av EU-medlemskap, å ena sidan andra sidan ökar genom anslutningen råvarupriser och skatter i landet och stora företag får inflytande där. Detta innebär till exempel att små handlare och jordbrukare inte längre är konkurrenskraftiga och förlorar sin försörjning.
- Situationen för många fattigare EU-medborgare utnyttjas , som ofta är villiga att göra hårda jobb för lite pengar och dåliga arbetsförhållanden. Några av dem immigrerar till rikare EU-länder och arbetar där för en liten lön. De rikare länderna drar nytta av sådan ”billig arbetskraft”, medan ekonomin i de fattigare länderna blir lidande och klyftan mellan rika och fattiga ökar.
- Inom många sektorer av ekonomin, å andra sidan, ”flyttas” jobb från de rikare till de fattigare EU-länderna – detta sparar de rikare länderna som Tyskland ännu mer pengar. Varorna förs tillbaka till det egna landet tullfritt och höga vinster görs. Detta gynnar dock knappast människorna i de fattigare EU-länderna och ekonomin kan inte uppleva ett uppsving där.
- Regler om miljö och djur välfärden fortsätter att försämras. Ett exempel från köttproduktion: Det finns fler och fler fabriksgårdar där många djur hålls på ett mycket litet utrymme. Av kostnadsskäl trängs slaktdjur ofta ihop och transporteras över Europa.
- Inom många ekonomiska sektorer lämnar EU-länderna nu sina varor utanför av Europas produktion, till exempel i Kina, där många människor lever under fattigdomsgränsen. Där sliter arbetarna för en slant – ofta även barn. Inom EU är det framför allt stora företag som drar nytta av den så kallade ”outsourcingen” av jobb. De växer i makt medan mindre företag går i konkurs.
- Medan kontrollerna mellan EU:s medlemsländer minskar, stängs gränserna andra länder desto säkrare. Detta får fruktansvärda konsekvenser för många behövande flyktingar. Om de har någon chans att få asyl överhuvudtaget kan de bara ansöka om det i ett EU-land. Om de avvisas måste de lämna Europeiska unionen.
EU-flaggan består av tolv stjärnor på blå bakgrund. (Källa: Europeiska unionen)
Den Europeiska flaggan står för Europas enhet och identitet. Antalet stjärnor, tolv, är traditionellt symbolen för perfektion, fullständighet och enhet. Det döljer en gammal siffersymbolik. Tolv är produkten av treenigheten och de fyra elementen. Andra säger att de 12 står för de 12 tavlorna i den första skrivna romerska lagen som ett uttryck för det europeiska rättssamfundet.
Melodin i Beethovens Ode till glädjen introducerades av Europarådet 1972 som den europeiska hymnen. Friedrich Schiller skrev texten ”Glädje, gudarnas vackra gnista”. Den 1 januari 2002 infördes Euro (€) som europeisk valuta i form av kontanter. Den ersatte den nationella valutan i tolv av de då 15 EU-länderna. Danmark, Sverige och Storbritannien införde inte den europeiska valutan. Nya anslutningsländer kan däremot bara införa euron när de har uppvisat en stabil ekonomi under flera år. Euron är nu även den officiella valutan i vissa länder utanför EU: Monaco, San Marino, Vatikanstaten och Andorra, men även i Kosovo och Montenegro.
