Ordet ”embargo” kommer från det spanska verbet ”embargar”, som betyder att hindra eller konfiskera. Ett embargo kan införas av en viss grupp länder mot ett annat land.
Till exempel, om ett land bryter mot internationell lag (detta är fördrag som reglerar hur ett land ska bete sig i tider av fred och krig, inklusive till exempel mänskliga rättigheter) i allmänhet, kan det uteslutas av andra länder i Förenta Nationernas säkerhetsråd.
Detta straff – även kallat ”sanktion” – kan till exempel vara att länderna inte längre kan leverera varor till landet och landet inte längre kan sälja några varor. Det innebär att import (köp av varor från utlandet) och export (försäljning av varor) är förbjudna. Denna sanktion kallas embargo.
Ett embargo är därför ett politiskt sätt att utöva påtryckningar. Som ett resultat hamnar det land mot vilket embargot infördes i ekonomiska och politiska svårigheter. Man skiljer på olika typer av embargo, nämligen ”vapenembargo”, ”partiellt embargo” och ”totalt embargo”.
Med vapenembargot säljs inga fler vapen, ammunition eller liknande till eller köps från landet. Till exempel har Tyskland infört ett vapenembargo mot Zimbabwe och Kongo. Ett partiellt embargo påverkar bara vissa delar av ekonomin. Tyskland har till exempel infört ett partiellt embargo mot elfenbenskusten när det gäller diamanter.
Vid totalt embargo är all handel förbjuden. Så var fallet mot Irak fram till omkring 2003. USA har länge lagt ett ekonomiskt embargo mot Kuba, vilket hindrar produkter från att köpas från eller säljas till landet. USA bryter också de ekonomiska banden med andra länder som handlar med den kubanska staten.
