Ordet ”anarki” kommer från grekiskan och betyder något som laglöshet eller brist på dominans. I en anarki är det ingen som bestämmer, alla är fria att göra vad de vill och tycker är rätt. Anarkianhängarna, anarkisterna, vill ha total frihet för människor – det betyder i princip att alla får göra vad de vill.
Dessutom kräver de jämlikhet för alla människor, och det ska inte finnas något statligt våld och inga former av lagar och regler. I en anarki finns det inga bindande lagar gjorda av andra människor eller en regering, inte heller en ledare som kan tala om för andra vad de ska göra.
Det låter ganska lockande till en början när det inte finns något förtryck och ingen ojämlik maktfördelning – och ingen som kan diktera vad du ska göra. Men det finns en fara att i ett anarkistiskt samhälle kommer de ”starkare” att segra och allt hamnar i kaos.
Problemet är att det knappast går att genomföra att alla människor ska genomdriva sin vilja. Om lagen då gäller för de starkare skulle många människor till och med vara extremt begränsade i sina personliga rättigheter och det skulle inte finnas något skydd för de behövande och de ”svagare medlemmar” i samhället.
Som en konsekvens innebär total frihet i slutändan att ingen har rätt till någonting och därför kan du inte vända dig någonstans som hjälper dig om du blir kränkt.
Det finns dock många olika former av anarki, och olika tänkare och teoretiker har tolkat begreppet på sina egna unika sätt. Gemensamt för dem alla är bristen på statsmakt och individers eller gruppers styre. Men det betyder inte automatiskt att det inte finns några regler, etiska övertygelser eller moraliska gränser.
Filosofen Immanuel Kant beskrev till exempel anarki som ”lag och frihet utan våld”.
Med ”lag” menar han inte statliga regler som är nedskrivna i en lag, utan gemenskapsregler som individen följer av övertygelse.
För anarkismens förespråkare förkroppsligar ett samhälle där samexistensens regler följs utan tvång den högsta formen av moral och social utveckling, eftersom människor agerar frivilligt och utan påtryckningar från staten och utan rädsla för rättsstraff eller polisvåld.
Det finns inget land där anarki råder. I vissa länder är dock regeringen väldigt svag och folket slåss mot varandra för att till exempel människor tillhör olika etniska grupper (dvs etniska grupper).
Ett sådant land är till exempel Sudan – statsordningen har kollapsat där eftersom inbördeskrig rasar i landet och utpressning och mutor är utbredda. Det finns också anarkistiska grupper runt om i världen, såsom International of the Anarchist Federation (IFA) och den internationella fånghjälpsorganisationen Anarchist Black Cross (ABC).
