Termen ”industrialisering” beskriver den process där fabriksarbete, som utförs med hjälp av maskiner, allt mer ersätter manuellt arbete. En kronologisk klassificering är inte lätt, eftersom det är en gradvis process. Men mestadels ses industrialismens början i slutet av 1700-talet och på 1800-talet.
Den första början på en industriell revolution kunde observeras i England. På den tiden hade England många kolonier utspridda runt om i världen och därför hade de mycket råvaror (material som fortfarande behövde bearbetas), som bomull. Men England hade också viktiga råvaror som malm och kol. England blev ett rikt land som ett resultat och inom 50 år (mellan 1801 och 1851) fördubblades befolkningen från cirka åtta miljoner till cirka 16 miljoner människor. Senare byggdes fabriker i allt fler länder i Europa och USA. Några länder i Asien och Latinamerika följde efter på 1900-talet.
Teknologiska framsteg och uppfinning och utveckling av maskiner, framför allt ångmaskinen (1769) som uppfanns av James Watt, bidrog väsentligt till detta. Tack vare ångmaskinen blev det möjligt att driva vävstolar mekaniskt och det gjorde att även produktionsvolymen kunde ökas.
En maskin kan arbeta mycket snabbare och längre än en människa. Och så byggdes fler och fler maskiner och fabriker. Men byggandet av järnvägar var också en viktig faktor. Utbyggnaden av järnvägsnätet gjorde det möjligt att transportera råvaror och produkter snabbare och billigare. Andra uppfinningar som James Hargreaves spinnram (1767) och Edmund Cartwrights maskinvävstol (1785) var också viktiga för industrialiseringsprocessen. Med industrialiseringen blev det relativt snabbt möjligt att producera stora mängder olika produkter. Priserna för varorna var också mycket lägre.
Men denna utveckling hade också stora baksidor: allt fler människor ersattes av maskiner och många förlorade sina jobb. Otaliga landsbygdsbor tvingades flytta till städerna eftersom många nya fabriker byggdes där – man talar om en ”landsbygdsutvandring” och en process av ”urbanisering” (eftersom befolkningen i städerna fortsatte att växa).
Många människor fick då bo i så kallade slumkvarter, eftersom så många människor sökte arbete i staden att de jobb som erbjöds inte räckte till, och det blev också alltmer ont om bostäder. Arbetsförhållandena på den tiden var mycket hårda och arbetarna hade nästan inga rättigheter. Ofta fick även barn arbeta hårt.
De hygieniska förhållandena i städerna var ibland katastrofala eftersom de inte var förberedda på den kraftiga befolkningsökningen och det saknades städning, avfallshantering och avloppssystem. Så många människor bodde i nedgångna stadsdelar och sjukdomar och epidemier spreds. Otaliga familjer hoppades på att åtminstone få ihop tillräckligt med pengar att leva på. Det rådde en massfattigdom i städerna.
Numera finns det också miljöproblem, för länge har ingen brytt sig om att naturen förorenas och förorenas av industrins skadliga ämnen. I dag förstås industrialiseringen att betyda expansion och ökning av industrin och den samtidiga nedgången av handel och handel i en ekonomi.
