Uttrycket ”Kartell” går tillbaka till det latinska ordet ”charta”, som betyder ungefär ”skriva” eller ”överenskommelse”. Faktum är att innebörden av ordet kartell har mycket med avtal att göra – det handlar alltid om överenskommelser mellan olika organisationer, varav några strävar efter gemensamma mål och förhindrar konkurrens från andra genom sitt samarbete.
Bildandet av karteller strider mot idén om ”fri konkurrens” i marknadsekonomin. Det finns väldigt olika agerande grupper som kan bilda en kartell tillsammans – man talar särskilt ofta om ekonomiska karteller och karteller av kriminell karaktär (som ”drogkarteller”). Det handlar dock alltid om ”marknadsandelar”, som skyddas eller utökas genom kartellbildning. Man talar om en kartell endast när sammanslagningen redan har en betydande marknadsandel.
En kartell hindrar andra leverantörer av liknande produkter från att erövra kartellens försäljningsmarknader. Det finns olika strategier genom vilka detta kan uppnås – till exempel kan priserna pressas ner ett tag så att en ekonomiskt svagare konkurrent inte längre kan hänga med och så småningom står redo för ett ”fientligt” övertagande.
Om kartellen kontrollerar hela försäljningsmarknaden för en produkt talar man om dess ”monopolmakt” – ”monopol” är en marknadssituation där det bara finns en leverantör för en viss produkt.
Ur juridisk synvinkel omfattar en kartell alltid flera aktörer (minst två), som dessutom arbetar oberoende av varandra. Så du har att göra med partners med liknande styrka. Det speciella med en kartell är att dess medlemmar faktiskt konkurrerar med varandra själva. Det är möjligt att man bara slår sig samman under en viss tid för att eliminera en tredje konkurrent. De strategiska överenskommelserna för att bilda en kartell görs genom ömsesidig överenskommelse, det vill säga på frivillig basis.
Karteller har en skadlig effekt på konkurrensen – eftersom de dominerar marknaden ensidigt och kan till exempel driva upp priset på en oöverträffad produkt. Därför övervakas bildandet av ekonomiska karteller. Här gäller i princip ett kartellförbud även om det finns undantag: avtal som begränsar konkurrensen mellan konkurrenter är inte tillåtna och kommer att bestraffas i domstol – till exempel med höga böter. Det finns också konkurrenslagstiftning för Europeiska unionen.
I enskilda fall måste rättssystemet hantera detta och ta ställning till om företags och organisationers beteende är att betrakta som en kartell eller inte. Det finns också olika typer av karteller, varav några till och med är tillåtna. Ibland hävdas det att karteller har sitt existensberättigande under en begränsad tid – till exempel för att överleva en ”strukturell kris” (vilket innebär anpassning av en ekonomisk sektor till förändrade marknadsförhållanden).
Naturligtvis kan inte alla karteller hållas ansvariga utan vidare – särskilt inte när medlemmarna i kartellerna (som med drogkarteller) organiserar sig ”olagligt”, dvs i strid med gällande lagar.
