FRA-omröstning (signalspaning)

Tisdagen den 17 juni debatterar riksdagen förslaget om ”Lag om signalspaning mm.”, den så kallade FRA-lagen. Riksdagen röstar om förslaget den 18 juni. Det lagförslag vi ska rösta om finns på riksdagen webbplats.

Just nu får jag väldigt många mail och samtal om förslaget där jag uppmanas rösta nej. Dessutom gick MUF:s ordförande Niklas Wykman tidigare i veckan ut och krävde att jag och ytterligare ett antal yngre moderata riksdagsledamöter ska rösta nej. Till det ska läggas de jounalister som ringer ihärdigt dessa dagar.

Många är de som nu, med rätta, ställer frågan hur jag kommer att rösta på onsdag. Jag kommer att rösta för lagförslaget. Låt mig kort redogöra för skälen.

Jag har varit kritisk mot utformningen av förslaget sedan vi först fick det på riksdagens bord för ett drygt år sedan. Jag är inte emot signalspaning, utan tror tvärtom att det är viktigt för svensk beredskap och skydd mot yttre hot. Mina synpunkter har istället handlat om hur verksamheten ska regleras. Vi har haft åtskilliga diskussioner om förslaget i moderaterna och vår riksdagsgrupp. De önskemål om bättre skydd för den personliga integriteten som då lyfts, och som jag delar, har till del omhändertagits då förslaget omarbetats. Förslaget vi nu behandlar innehåller därför flera spärrar till gagn för integritet och med kontroll av lagens tillämpning som gör förslaget bättre.

En fråga som ofta återkommer i mail och samtal jag får är frågan om hotbilden mot Sverige och nyttan av signalspaning. Något direkt militärt hot föreligger inte mot Sverige. Däremot finns andra direkta och indirekta hot såsom terrorism, organiserad brottslighet mm. som kan hota svenska intressen. Signalspaningen är ett redskap i arbetet mot dessa hot. Dock är det ett redskap som till skillnad från idag behöver regleras i lag. Det är sant att jag skulle önska ett bättre förslag än det som nu ligger på vårt bord, men jag är inte beredd att avslå det.

Kommentera