Bättre bostadsmarknad utan onödiga bidrag


I fredagens GP (11 januari) hade jag och kollegan Ewa Thalén Finné en debattartikel om bostadspolitik i tidningen. Artikeln var en replik på ett tidigare inlägg. Se också på GP:s hemsida: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=318771

Det behövs en ny och mer långsiktig bostadspolitik, inleder Elin Rosenberg och Therese Lindman (GP 9/1). Vi kan inte annat än hålla med. Bostadsmarknaden har historiskt kännetecknats av ryckighet med olika former av bidrag, subventioner och regler. Lösningen ligger i att få till långsiktiga spelregler.
Att försöka hantera en bostadsmarknad med olika former av bidrag som viktigaste inslag är både principiellt och praktiskt fel. Det är principiellt fel därför att produktion av bostäder bör klara sig på egna meriter. Det är praktiskt fel därför att stöden styr vad som byggs, visserligen lovvärt men inte självklart. Sammantaget skapas en förväntan i branschen att lägenheter byggs med stöd samtidigt som det ger beställarna en osäkerhet om ett visst stöd ska finnas kvar eller ändras från ett år till ett annat. Hade lösningen legat i bidrag och subventioner hade vi inte haft någon bostadsbrist i dag!
Beställarna måste ställa större krav
Vi ska därför komma ifrån en onödig detaljstyrning, till förmån för generella, tydliga och långsiktiga spelregler.
Ett problem i byggbranschen är bristande konkurrens och låg effektivitets- och produktivitetsutveckling. Allt detta resulterar i för höga byggkostnader. Det finns undersökningar som visar att 20-30 procent i ett byggprojekt är fel av olika slag. Glädjande är dock att det finns exempel på projekt där man genom val av ovanliga lösningar kommit billigare undan. Samma sak gäller projekt där man valt att inhandla byggmaterial i utlandet. Beställarna behöver bli tuffare.
Kommunerna är en viktig spelare. Ett grundkrav är att handlägga byggärenden snabbt och billigt. Dessutom kan man ge bostadsföretag bra möjligheter att bygga billigt genom att vara generös med till exempel temporära bygglov.
Det blir mer pengar i plånboken
Att studenternas köpkraft sjunkit under åren är ingen nyhet, en lösning för att åtminstone förbättra något för studenterna är att införa jobbavdraget vilket gör att de första 31 000 kronorna en student som arbetar tjänar blir skattebefriade. Detta ger en vanlig student runt 500 kronor mer i plånboken varje månad i år jämfört med tidigare.
Studenter ska ha möjlighet att få en bra och ändamålsenlig bostad. Lösningen ligger i långsiktiga spelregler från det offentliga, utökad konkurrens i byggsektorn och en bättre köpkraft för studenter. Så ser planen ut.

Lars Hjälmered
riksdagsledamot (m) och ledamot i Utbildningsutskottet
Ewa Thalén Finné
riksdagsledamot (m) och ledamot i Civilutskottet

Kommentera